I ett samarbete som tänjer på gränserna för vad som är tekniskt möjligt har TU Wien och Cerabyte uppnått ett Guinness världsrekord. Genom att skapa en mikroskopisk QR-kod har de demonstrerat en ny nivå av miniatyrisering, där koden är mindre än en bakterie och etsad direkt i keramiskt material.
Den tekniska bedriften markerar ett betydande framsteg inom lagringsteknik. Den rekordstora QR-koden består av pixlar som mäter endast 49 nanometer, vilket resulterar i en total yta på 1,98 kvadratmikrometer. Denna dimension innebär att koden är 37 procent mindre än den tidigare rekordhållaren. För att sätta skalan i perspektiv anges i källmaterialet att koden är mindre än en bakterie, vilket understryker den extrema precision som krävts vid tillverkningen.
Hållbar arkivering utan energikrav
Tekniken bakom rekordet är inte enbart framtagen för att visa upp miniatyriseringens möjligheter, utan är specifikt designad för arkivlagring. Koden är etsad i keramiska medier, ett materialval som erbjuder obegränsad hållbarhet. En central aspekt av denna lagringsmetod är dess oberoende av yttre förhållanden; systemet kräver varken energi eller kylsystem för att bevara informationen över tid. Detta positionerar tekniken som en potentiell lösning för långsiktig datalagring där stabilitet och varaktighet är av högsta prioritet.
Teoretisk kapacitet och avläsning
Den extrema miniatyriseringen öppnar upp för lagring av stora datamängder på mycket små ytor. Enligt de specifikationer som presenteras skulle en enda keramisk film i A4-storlek, som använder denna metod, teoretiskt kunna lagra över 2TB data per lager.
Denna täthet medför dock specifika krav på utrustningen för dataåtervinning. På grund av kodens mikroskopiska storlek är det omöjligt att läsa av informationen med konventionella optiska verktyg. För att hämta ut datan krävs istället användning av ett elektronmikroskop, vilket är nödvändigt för att kunna tyda de 49 nanometer stora pixlarna.
Sammanfattningsvis visar TU Wien och Cerabytes rekordnotering på potentialen hos keramisk lagringsteknik. Genom att kombinera extrem miniatyrisering med materialets fysiska beständighet har de skapat en lagringslösning som teoretiskt kan bevara stora mängder data för evigt, helt utan behov av aktivt underhåll eller energitillförsel.