PowerLight Technologies inleder en ny era av “oändlig flygning” med laserbaserad trådlös laddning
PowerLight Technologies har avtäckt ett avancerat system för trådlös kraftöverföring baserat på laserteknik. Systemet är konstruerat för att ladda obemannade luftfarkoster (UAS) under pågående flygning på avstånd som närmar sig två kilometer. Genom att utnyttja en laser i kilowatt-klassen och en specialanpassad lättviktsladdare, syftar tekniken till att eliminera behovet av landning för återuppladdning och därmed möjliggöra kraftigt utökad uthållighet för luftburna system.
Tekniska specifikationer för kraftöverföring
Det nyutvecklade systemet representerar ett tekniskt genombrott där fokus ligger på att leverera hög effekt över långa distanser utan fysisk kontakt. Kärnan i lösningen är en laser som opererar i kilowatt-klassen, vilket möjliggör överföring av betydande energimängder.
Mottagarsidan av systemet utgörs av en lättviktsladdare integrerad i den obemannade farkosten. Denna kombination av en kraftfull sändare och en lätt mottagare gör det möjligt att upprätthålla energiförsörjningen till drönare på avstånd som närmar sig 2 kilometer (2km). Det primära tekniska syftet är att drönare aldrig ska behöva avbryta sina uppdrag för att landa och ladda batterierna, vilket banar väg för vad som beskrivs som en ny era av “oändlig flygning”.
Programutveckling och strategiskt stöd
Teknologin har utvecklats under det specifika programmet benämnt “Power TRansmitted Over Laser to UAS”. Detta utvecklingsarbete har genomförts med stöd från United States Central Command. Samarbetet indikerar ett fokus på att lösa logistiska och operativa begränsningar för obemannade system, där energiförsörjning traditionellt har varit en begränsande faktor för räckvidd och tid i luften.
Från punkt-till-punkt till intelligenta energinätverk
Enligt Tom Nugent, Chief Technology Officer (CTO) på PowerLight Technologies, sträcker sig ambitionen med tekniken bortom enkel energiöverföring mellan två enheter. Nugent beskriver teknologin som ett intelligent “mesh energy network” snarare än enbart en punkt-till-punkt-överföring.
Denna distinktion är väsentlig då den antyder en arkitektur där energi kan hanteras och distribueras mer dynamiskt inom ett nätverk av enheter, snarare än att vara låst till en statisk sändare-mottagare-relation. Målet med detta nätverkstänkande är att möjliggöra förlängd uthållighet (extended endurance) för luftburna system på en systemövergripande nivå.